I onsdags tränade vi på klubben igen. Oj, så öde och tomt det var när vi kom dit!
Det var bara vi där. Jag visste att mina två kompisar, som vi brukar träna ihop med, inte kunde komma, men inte kunde jag tro att vi skulle vara själva, men det gjorde inget, vi tränade ändå.
Konskicket gick bättre idag, det går lite lite bättre för varje gång, man får vara glad för det lilla. Vi tränade mycket på följsamheten också, i svängar mm.
Efter en stund kom det en karl med en labrador. Så kul, nån mer i alla fall. Han tränade bl a med en apportbock, inför startklassen i lydnaden. Åh… Ricco tyckte att det såg jättekul ut, han ville gärna vara med, men vi satt just då och vilade, så han fick sitta och titta på, hur husse till labradoren kastade apportbocken och hunden hämtade den. Jag tänkte att Ricko kunde få prova, så jag hämtade en apportbock, satte Ricco och sen kastade jag den. Snälla nån vilken fart det blev på honom. Han rusade i full fart fram till apportbocken, tog den i munnen och sprang tillbaka till mig med den, som om han aldrig gjort annat. Oj, jag tror att min haka hängde långt ner, det som våra andra schnauzrar haft så svårt för. Jag jobbade ett helt år med Zenna innan hon ens frivilligt tog den i munnen, Kenzo gick det ju betydligt lättare med, men jag fick ändå jobba hårt och ha mycket tålamod innan det funkade.
Zenna har för första gången fått behålla pälsen i vinter, för att hon har varit så frusen (snart 13 år 5 mån). Många, många gånger har jag velat sätta klippmaskinen i pälsen på henne, för att jag tyckt att hon sett så hemsk ut, men nu kunde jag inte hålla mig längre, idag gjorde jag det.
Före:
Efter:
