Ricco har fått lite paus från rallylydnadsträningen över julhelgerna. Vi kom överens om att det är nog nyttigt, men jag har inte kunnat hålla mig till hundra procent, det måste jag erkänna.
Vi brukar ju åka till Värnamo hundarena så gott som varje onsdag och gå lite banor, så nu var det dags. Jag hämtade mina träningsbyxor och lade dom på sängen för att byta om. Ricco brukar lukta på det jag ska byta om till, för att försöka klura ut vad jag har i åtanke. Han nosade riktigt ordentligt på dom och sen hoppade han på mig…
Ricco: ”Oh matte! Ska vi åka och träna? Snälla snälla matte, säg att det är sant! Oh vad kul, skynda dig! Nå men skynda dig då!!!
Matte: Ja ja, vi ska åka och träna. Ska det bli så kul?
Ricco: Oh, jippi, kom då! Skynda dig, skynda dig!
Oj, oj, vad glad han blev. Han var så ivrig, så han satt ner och sparkade med framtassarna i luften, medan jag tog på mig ytterkläderna.
Ricco: Äntligen på plats och så ska det ta sån tid att välja skyltar och göra upp en liten bana!
Han var verkligen taggad och han skötte sig jättebra. Det syntes att det hade varit bra med lite paus, det kändes som att allting hade mognat lite. Det var jättekul att komma igång på allvar igen.