När jag frågar Ricco om han vill att vi ska cykla, så blir han jätteglad. Han har en särskild sele, som vi använder till det och den åker snabbt på. Vi går ut på gräset och han väntar tills jag har fått cykeln på plats och då försöker han ställa sig rätt, så jag kan haka fast honom i ”springern”. Han vet att vi ”går” ner till vägen och så tittar han på mig och håller stenkoll på mig och när jag börjar cykla, så springer han så långt fram han kan, så jag måste öka farten. Får han bestämma takten, så ska vi cykla fort, så han får trava fort. Han lärde sig väldigt snabbt att det är kul.
När vi kom hem idag, så trodde jag ju att han var lite trött, men inte då, han satte igång att busa och rusade runt i trädgården.