Månad: september 2013

Här loggar jag en cache igen. Om ni tittar noga, så ser ni att jag har en plastlåda framför mig. Det är lådan som loggremsan ligger i, men burken har gått sönder. Det kan man tala om för cacheägaren, genom att skriva en kommentar, samtidigt som man loggar den på datorn. Bra va?

Ja, så kan det gå om man inte hänger med i svängarna.

Detta var i alla fall dagens smartaste gömma. Man fick skruva isär kopplingsdosan för att hitta cachen och kunna logga den, men den satt så högt att det var svårt att nå. Som tur var, så har vi ju hundarnas matförråd i bilen, så jag tog fram en av plastlådorna, som var tålig nog att stå på, så det ordnade sig.

Vilken tur vi har haft med vädret. Den första dagen hade vi ju lite regn, sen har vi nog haft en liten kort skur en annan dag och idag kom det några droppar, som vi inte ens hade ont av. Kan man ha större tur på en höstsemester?

Vi har varit ute och gått mer än på någon annan semester tror jag. Det har varit superhärligt och det har Kenzo och Zenna också tyckt. Varenda gång vi har kommit tillbaka till husvagnen, har de snart legat utslagna och vilat.

Nu förstår alla, när jag skriver så här att semestern närmar sig slutet. Det stämmer för i morgon åker vi hemåt.

Varför ser Janne ut så här?

Jo, bil-GPS:en gick sönder. Den fick han i present för många år sen och den har vi haft så mycket nytta av, så hur skulle vi klara oss nu? Vi är ju ute och åker så mycket och den har hjälpt oss så många gånger att hitta till dom platser vi ville till och den är guld värd när man åker genom en större stad.

Vi hade tagit en tur till Skövde och det var när vi skulle åka därifrån, som Janne upptäckte att den hade gått sönder. Det fick bli en tur till Media Markt, där han hittade en ny Tom Tom.

Då blev han så här glad:

Idag har det bara blivit 4 cacher och det var på väg till Skövde.

Den första cachen vi tog idag var en multi.

Vi skulle räkna nitarna på sitsen på ”Karlsborgs soffa”. Sen gjorde vi några räkneoperationer för att få fram koordinatet där cachen fanns. Det gick snabbt och lätt.

Vi fick en fin promenad ut på en pir, förbi kanalhotellet i Karlsborg.

En cache låg nära Vätterns strand.

Den här cachen var en liten luring. Titta på kvisten! Den är instucken i ett hål.

Drar man ut den så sitter cachen där.

Janne försöker få igång DC-3:an.

Den ena promenaden gick förbi en liten skogstjärn.

Här i Karlsborg duggar cacherna tätt, så vi hade kunnat ta många fler idag om vi velat, men man måste ju ”bara” lata sig också.

Nu kommer lite bilder härifrån.

Först naturligtvis en typisk bild härifrån, flygplanet Lansen.

En liten fontän, som kallas ”Lejonpinket”.

Militärens hinderbana.

Skulpturen, ”Kraftsamlingen”.

En småbåtshamn.

Jag loggar en cache.

Mot campingen.

Man får se mycket när man geocachar.

Nu är vi i Karlsborg och har bara tagit några cacher utmed vägen.

Först måste jag bara visa en sak från igår, när vi hälsade på Rune och Birgit.

Rune har gjort ett helt samhälle, genom att klippa, klistra och måla. Dessutom har han skrivit en hel berättelse om personerna som bodde där. Han har gjort hatten, som han har på sig också.

Bilden är inte så bra eftersom jag använde mobilen. Tilläggas kan att han har varit slöjdlärare och har gjort möblerna, som är i lägenheten, alltifrån bokhyllor till en jättefin byrå.

Här får jag hjälp att logga en cache.

Man kunde klättra upp upp hit, men vi tog en liten promenad runt istället, för att komma upp hit. Fin utsikt och våran husvagn syns till vänster.

När vi skulle gå tillbaka sa jag åt Janne, som gick först och hade Zenna, att han kunde låta Zenna gå först och ta oss samma väg tillbaka, för det var ganska risigt. Det fick hon göra, men efter en stund ville Zenna gå åt vänster och Janne åt höger, så det blev höger. Det gick ju bra, men jag såg att Zenna hade haft rätt, så när vi kom på rätt köl igen, så litade Janne på henne och lät henne spåra oss tillbaka. Det var ju inte så att vi inte hittade, utan mera att vi skulle gå samma smidiga väg tillbaka.

Det är kul att se Zenna spåra, för hon tar det så lugnt, men är jättenoga. Det är ingen risk att hon skulle dra omkull någon av oss. Hänger vi inte med, så väntar hon och fortsätter, när vi är redo igen.

När vi kom fram till campingen var vi hungriga, så vi åkte och köpte en pizza, som vi åt i husvagnen. Den var jättegod och vi satt och småpratade lite. Efter en stund tittade vi på varandra och bara skrattade. Båda var jättetrötta, hade dom haft sömnmedel i pizzan eller…? Vi gjorde något vi aldrig gör annars, vi tog en liten middagslur.

Idag hade vi inte tid att lägga mycket energi på cachandet. Vi åkte nämligen från Mora ner till Kumla för att hälsa på Rune och Birgit (Rune är min farbror) och samtidigt hälsade vi på min kusin Kent och hans fru Eva. Det var verkligen jätteroligt att få träffa dem.

Cacherna vi tog var supersnabba och togs i samband med bensträckare, hundrastande och en i samband med en snabb fika.

Här hittade vi dagens roligaste och när det var gjort tyckte vi att vi hade gjort oss förtjänta av var sin våffla med hjortronsylt på inne på fiket bredvid, en s k cachefika. Dessutom kunde vi sitta inne och titta på en skånsk blommehöna med kycklingar medan vi fikade.

Idag ska jag bara visa hur lite olika cacher kan se ut, om man undantar plastlådorna eller filmburkarna med loggböcker, penna och kanske lite småsaker, som man kan byta om man vill.

Den här burken var en liten luring, Man fick öppna den genom att vrida och greja, så det fick Janne göra.

En uttjänt ficklampa har använts här och den satt lite lurigt till också.

Ytterligare en lurig burk, som man fick vrida på ett speciellt sätt för att få upp.

Det var kul att hitta lite annorlunda cacher.

Det blev en extra cache igår.

Jag gick morgonpromenaden kl 8 idag, samtidigt som Janne fixade frukosten. Jag trodde först att det var bara vi, på hela campingen, som var vakna, för det var så tyst och stilla, trots att det är ganska många ekipage här, men vi mötte en tjej, som också gick promenad med sin hund.

Denna björken har en ordentlig utväxt.

Det är vackert även om det är dimmigt.

Så här kan det se ut, när man letar efter en cache. Tur att ingen såg!

Dom här två källarna är sandkällare. Det innebär att de är utgrävda i sanden. Det är bara dörrkarmarna och dörrarna som är av trä, resten är sand. De används fortfarande till att förvara potatis och rotfrukter i och håller ca + 4 grader även på sommaren.

Denna bilden skulle användas till loggningen av den ena cachen, som bevis på att vi varit där, istället för att skriva i en loggbok.

Ett gammalt lokomotiv mitt inne i Mora. Där hittade vi också en cache.

Oj oj, skulle vi verkligen ta oss upp dit? Janne tvekade en sekund, men bara en. Det var attan, vad brant det var, men efter lite stånkande och pustande så kom vi upp i alla fall. Hundarna hade överhuvudtaget inga problem, de var inte ens andfådda.

Det var värt det… vilken utsikt! Cachen? Jo vi hittade den också.

Vi försökte hitta en annan väg ner, men det var tji. Jag sa att ner kommer vi ju i alla fall. Det är bara att ta det lugnt. Janne gick först och jag efter med hundkopplena i ena handen och så gick vi sakta och försiktigt och det gick riktigt bra, bättre än jag hade trott och hundarna skötte sig exemplariskt. Ingen av dem gjorde nån ansats till att rycka eller dra. De förstod nog stundens allvar.

Här tillverkades det dalahästar. Vi var här för många år sen och tittade hur dom gjorde, men denna gången bara för att hitta cachen, vilket vi gjorde väldigt snabbt.

Här hittade vi en cache, men som tur var behövde vi inte gå ner för denna långa trappan, som man inte ens såg slutet på. Undrar om vi hade orkat gå ända upp igen efter att ha gått uppför den där branten tidigare. Taskigt om vi hade blivit sittandes halvvägs.

Fikapaus.

Idag har vi inte gjort så mycket. På väg hit till Mora tog vi ett par cacher, som fanns på ett par rastplatser. De var snabbt hittade.

På campingen tog vi en hörntomt, där vi är ensamma, superbra för det verkar inte vara nån promenadväg förbi heller, så hundarna kan gå lite lösa.

Eftersom vi ändå behövde åka och handla lite, så tog vi några cacher inne i Mora.

Den ena var en multi och handlade om Anders Zorn. Man besvarade en fråga och fick ett nytt koordinat att gå till. När vi kom dit fick vi ytterligare ett koordinat, som vi fick gå till, där kunde vi sen logga cachen.

Tillbaka till husvagnen och vi tog det lugnt och njöt av solen och 19 grader varmt.

Efter lite mat, så var t o m vovvarna trötta.

Oj, nu säger Janne att vi kan ta nån cache, som ligger på promenadavstånd härifrån. Det passar ju bra att ta en promenad med hundarna då.

Jag rapporterar i morgon.

Efter att ha räknat två gånger kom vi fram till att vi hittat 24 cacher idag. De ligger ganska tätt här i Älvdalsområdet, så det blev den ena efter den andra.

Bild på ett spindelnät från morgonpromenaden. Det var dimmigt och fukten låg kvar i spindelnäten. Zenna i bakgrunden.

Vi började dagen med en multicache, som handlade om porfyr. Vi hade ett par koordinat att gå till och skulle besvara några frågor. Svaren på dem bestod av siffror och genom att göra några ekvationer, så fick vi fram ett nytt koordinat, där vi kunde hitta cachen. Kul. Porfyr är en slags sten, som finns i flera varianter, men utmärkande är att den är prickig. Om man vill köpa något, som är gjort av porfyr, så får man använda den stora plånboken, så den här saken, som Janne står bredvid, vågar jag inte ens gissa vad den skulle kosta.

Här loggar Janne en snabbt hittad cache.

Molnen låg lågt på förmiddagen.

Detta är Oxbergsbron. Man kör på järnvägsrälsen. När tåget kommer, stängs vägen av och tåget kör där.

Oxberg. Janne lär aldrig komma Vasa-loppet närmare än så här.

Radiumkällan. Text nedan:

Här brändes sju ”häxor” på bål.