Nu är vi hemma igen, men jag kan visa ett par bilder från våra promenader. Vi brukade promenera till vattnet, Vänern.
Zenna kunde inte låta bli att titta ner på vattnet, när hon hörde hur vågorna kluckade. Hon älskar vatten som kluckar.
Första gången vi skulle gå på den här spången, gick Ricco utanför, men han kom ihåg sig när jag kommenderade ”spången”. Det var ju så länge sen vi gick på en sån här. Här var det ju torrt och fint, men jag tänker att det är bra att ”kunna gå på en spång”.