Ricco: Idag fick vi promenera i duggregn och blåst, men vad gjorde det! Inte ens Zenna protesterade.
Vi gick genom skogen, det är så kul, för på ett par ställen måste man hoppa över stockar, för att komma fram och det finns så mycket spännande dofter. Ibland tycker jag att matte är lite för långsam bara.
Rätt som det var, så stannade jag till och lyssnade, för det lät som om det var nåt stort djur som gnällde, men matte sa att det var inget, det var bara ett lutande träd som skavde mot ett annat träd och eftersom det blåste ganska mycket, så berodde det på det. För säkerhets skull så stannade jag en gång till och lyssnade, men sen litade jag på matte, hon brukar ju ha rätt, när hon säger att ”det är inget”.
Hon ville ta en bild på oss vid en av dammarna och det kunde hon väl få göra då! Hon sa att vi skulle sitta, så då gjorde jag det, men Zenna struntade i vad matte sa och lade sig istället. Det där trädet gnisslade ganska mycket nu, men jag struntade i det.