Ricco är en riktig knähund, här pussar han nästan ihjäl husse.
Man kan inte påstå att han är precis lugn av sig uppe i knät.
Jag undrar hur högt han tror att han kan komma egentligen!
På mornarna, när vi har ätit frukost, vill han alltid komma upp i mitt knä en stund. Han är så lång nu, så det är nästan svårt att få upp honom i knät, för han är samtidigt lealös. Han har inte kommit på att han kan hoppa upp, han vet inte att han har bakben än, som han skulle kunna hjälpa till med. Det är som att lyfta en lång lealös korv, men när han väl kommit upp, så rättar han till sig, sen lägger han nosen under min haka och njuter några sekunder, då gosar vi och jag gör lite speciella ljud, som han har lärt sig gilla.