Vi fick hämta hem Zenna idag. Lite trött är hon allt. Hon har ätit och vi har tagit en liten promenad. Hon har ju sele på sig och man får hålla kopplet sträckt uppåt och vara beredd att hålla emot med det, när hon vinglar.
Världen är lite på sniskan för henne nu, för hon lutar lite till höger med huvudet, så antagligen är det skönt att ligga still, men ögonen flackar inte på henne nu längre. Det var nog det som gjorde att hon kände sig yr och kräktes. Hon blev ju uttorkad av alla kräkningar, så hon fick dropp mot det, när hon kom in till Slöinge.
Den sjukdomen hon har, heter old dog vestibularis syndrome. Det känns lite konstigt, för jag har inte sett Zenna som gammal, hon var ju som en valp, t o m veterinären sa att man kunde inte tro att hon är 10 år. I papperet vi fick står det att det kan ta 1-4 veckor innan det försvinner och i vissa fall kvarstår symtomen, men vet, sa att det kan ta längre tid också, man vet inte. Det ska i alla fall vara ovanligt att sjukdomen kommer tillbaka.
Nu blev vi ordinerade att ta korta promenader till att börja med och öka ut vartefter vi ser att hon orkar. Hon är väldigt trött nu, men det är nog inte så konstigt.