Månad: november 2013

I eftermiddags ringde Carina, och sa att hon och Emma skulle kidnappa oss vid halv fem. Vi skulle vara klädda ”efter väder”. När klockan närmade sig halv fem, byltade vi på oss ordentlig, för det var riktigt råkallt ute.

Ganska snart fick vi misstankarna bekräftade, vi skulle geocacha. Det var en ny cach, som var utlagd i torsdags, som vi skulle ta gemensamt. Vi fick i ficklampornas sken klättra över en trädstam, gå genom en massa ormbunkar och sen gå lite hit och dit, men den avklarades ganska snabbt.

Efter detta skulle vi åka och värma oss, sa dom. Vi hamnade vid Annebergssjön, där det tändes en eld och vi drack glögg och grillade korv. Så mysigt det var, där satt vi i mörkret och åt grillad korv, det enda som hördes var eldens sprakande och  kluckandet av vattnet mot stranden.

Det roliga var att detta var våran 300-ade cache. Det kunde inte blivit bättre.

Jo, det var väl att ta i kanske. Riktigt så illa var det inte, men…

I morse skulle jag börja jobba kl 7 i Gislaved. Jag skrapar rutorna och åker iväg. Jag kör med hel-lyse på våran framfartsväg, för det är ingen som har ont av det, svänger upp på stora vägen och får ganska snart blända av till halvljus, för mötande trafik. Ve och fasa, det blev kolsvart, jag såg ingenting. På med hel-lyset igen och körde vidare, för jag kunde ju inte stanna där mitt på vägen, för det var mycket trafik just då. Jag tänkte att, jag får ju försöka ta mig till en parkering, så jag körde med hel-lyset, så länge jag kunde när jag mötte bilar, ända tills dom blinkade på mig, och det gjorde dom. Jag bländade några stycken riktigt ordentligt, för vi har starka lampor på bilen. Köra, blända och släcka ner lyset, så höll jag på. Det var tur att det finns en parkering ganska nära.

Puh, det kändes skönt att kunna svänga in där. Därifrån ringde jag hem till Janne. Saken är den att i går kväll lånade han ut den andra bilen till Carina, för hennes skulle in på verkstad, så han kunde inte hjälpa mig. Han ringde i alla fall till Lillemor, så hon skulle komma och hämta mig. Hon kom ganska snart och jag kom på att om jag körde bakom henne, så skulle jag ju se att köra med hjälp av hennes baklyse. Sagt och gjort, vi vände bilarna samtidigt och det fungerade jättebra att köra efter henne.

Som tur var så skulle Lillemor jobba förmiddag (i Gislaved), så jag fick åka med henne, jag blev bara en timme försenad och Janne hade ju bilen hemma. Ingen visste om vi skulle få bilen fixad idag eller inte och jag hade ingen aning om hur jag skulle komma hem, men jag tänkte att vill Janne ha hem mig, så löser han det.

Han åkte in till Gislaved (när det ljusnat), till verkstaden där Anders jobbar och fick lyset fixat och dessutom fick han en tid ett par timmar senare, för att få på vinterdäcken också, så det blev ju bra. Nu fick vi förklarat för oss att särskilt på dieselbilar, så om ena lyset går sönder, så blir spänningen för hög, så det andra går snart också sönder. Ja, det märkte vi, eller jag. Det var ju tur att det inte var nåt värre fel i alla fall.

Jag ringde hem och fick veta att Janne skulle hämta mig, när jag slutade kl 17. Jag gick ut och tittade efter våran bil, men nej, den fanns inte där. Han som brukar komma i så god tid om det är något vi har bestämt. Hm, hade han tänkt fel på tiden, eller rent av glömt bort mig? Man kan aldrig veta…  Bäst att ringa hem. Han hade faktiskt inte glömt mig, men han hade glömt att tala om att det blev ändrat. Anders slutade sitt jobb samtidigt med mig, så han skulle hämta upp mig. Jaha, vet han var jag står och väntar då? Nej, jag fick ringa till honom också för säkerhets skull. Allt ordnade sig till slut och det bästa av allt var att vi fick på vinterdäcken i samma veva.

Vi har hört så mycket talat om julmarknaden i Huseby, så idag har vi varit där.

Först en bild på Huseby slott.

Bilderna får tala lite för sig själva.

Det fanns många marknadsstånd ute…

men även väldigt mycket inomhus.

Det var stort område att gå över.

Det fanns även flera ställen man kunde äta eller fika på. Längst bort sålde dom donuts.

Julbockarna tyckte jag var fina.

Alla gamla byggnaderna användes för att sälja hantverk eller mat i.

Det fanns mycket vatten i området.

Från det ena till det andra: Idag hittade jag ett pyttelitet ägg i hönsgården. Det vägde bara 16 gram, mot ett stort maranägg, som vägde 78 gram.

Det stora maranägget är från en höna som har värpt länge, därför är det inte så mörkt.

Det lilla försvann nästan, när det hamnade i en äggkopp.

Idag har jag haft en latdag. Jag har varit ute med Janne och Hans och loggat några cacher. Lite extra kul när dom letar som dårar och jag hittar den först. Hi hi.

Sen har jag också gjort färdigt sängmattorna som jag vävde till Annica och Anders förra sommaren.

Färgerna är beställda för att passa till tapeterna och den övriga inredningen i sovrummet.

Jag har två tuppar för mycket.

Jag har misstänkt ända från att dom var små, att dom är tuppar, men jag ville vara 100% säker innan jag tar bort dom. Jag har inte hört dom gala, men dom har fått tuppfjädrar där bak, så nu är det inte den minsta tvekan längre. Det tråkiga med att behöva ta bort dom, är att dom är så snälla. Dom gör minsann inget väsen av sig i flocken heller, men men… i den flocken vill jag bara ha marantuppar, så vill ingen köpa dom, så får det bli tuppgryta.

I kväll tog jag skruvdragaren och en ställning till vattenautomaten med mig (som jag snickrade till för några dagar sen) och gick ner till wyandottehönshuset. Jag skruvade fast den mot väggen, för då blir det lite bättre plats till dem på golvet, och fixade till vattnet till dom.

När jag ändå var där, så tänkte jag titta till hönsen i hönsgården bredvid. Jag hämtade ägget, som låg där och skulle gå tillbaka ut. Vad i… dörren gick inte att öppna. Jag var inlåst i det innersta hönshuset. Till råga på allt, så hade jag inte tagit med mig telefonen. Jag försökte pilla på låset genom nätet, det rörde sig, men nej… det gick inte att få upp. Jag som brukar ha lite spikar eller annan bråte i fickorna på hönsjackan, hade ingenting idag, annars hade jag kanske kunnat lirka upp det.

Jag försökte med att tjoa och när jag gjorde det så skällde hundarna som galningar. Va bra tänkte jag, då kanske Janne skulle kunna höra mig, men nej. Sen hörde jag bildörrar slå igen, då kanske Lillemor kom hem från jobbet, jag tjoade och hundarna skällde, men nej ingen hörde mig.

Det var bara att ge upp, jag satte mig på pinnen som hönsen brukar sitta på ute. Där hade jag utsikt mot dörren, ifall Janne skulle sakna mig och komma ut och leta. Jag satt där och filosoferade och undrade när han skulle sakna mig. Det skulle antagligen dröja ett par timmar, han skulle nog sakna hundarna först. Klockan var halv fem när jag upptäckte att jag var inlåst.

Dröm om min förvåning när han efter 20 minuter öppnade ytterdörren. Jag trodde att han redan hade saknat mig, men nej, det hade han inte, han hade ett ärende ut till tvättstugan. Jag var snabb med att tjoa igen, så att jag skulle få hjälp. När han kom underfund med var jag var och att jag var inlåst, så skulle ni hört. Han asgarvade, han skrattade så han kunde knappt gå. Riktigt så kul tyckte ju inte jag att det var, men jag insåg ju det komiska i det, så jag kunde inte annat än att skratta jag också. Jag misstänker att jag kommer att få äta upp detta länge.

Nu har jag invigt trimbordet.

Det är verkligen toppenbra. Ingen av hundarna idag har reagerat när dom har fått åka hiss. Det går så mjukt, så dom märker det nog inte ens. Här är det Hugo, som var första hund i morse. Han handklipps, för matte vill ha ganska mycket päls kvar. Obs, jag har inte gjort något med ansiktet än!

Idag kom mitt nya trimbord.

Det är höj- och sänkbart och … ja, det är lyse i bordet. Det här kommer att bli jättebra för ryggen. Innan hade jag ett vanligt bord, som jag själv hade bytt skiva på, men det fungerade det också. I morgon ska jag inviga det, vi får se om hundarna gillar att åka hiss eller inte.

På förmiddagen var vi på kurs, jag och hundarna. Det var hos Lillemor och vad nyttigt det var att få träna bredvid andra hundar. Det har blivit för lite av den varan på sistone. Hon hade gjort en enkel rallybana, som jag fick visa med mina hundar. Det var kul, för det var länge sen vi gick en bana. Det gick ju bra, men jag kom underfund med lite annat som vi måste friska upp minnet med.

Vi kunde inte låta bli att ta några cacher också.

Vi har varit i olika typer av skogar idag. Här är det en bokskog. Marken var helt täckt av löv. Det fanns nog lite annorlunda dofter i marken här, för hundarna blev riktigt ”nosiga”.

Hoppsan, stormen Simone har visst vare framme här. Jo det gick att köra förbi på sidan.

Nu är vi vid Slättö sand. Det är som det låter, marken består av fin flygsand. Janne håller koll på GPS:en, inte många meter kvar.

Efter att på förmiddagen ha pysslat med lite sånt som måste göras, så tog vi hundarna med oss och tog några cacher. Vi tog tre multi, där man först får åka till ett ställe, där man får eller får klura ut ett annat koordinat, som man åker till och där finns loggboken eller loggremsan. Vi tog också tre mystery, som Janne har suttit hemma och klurat ut koordinaten till. Det är ibland olika räkneoperationer, kanske med hjälp av en liten berättelse eller kanske bilder.

Här letar vi efter en cache. Vi fick leta en bra stund. Båda hundarna går efter mig här, men när vi går till bilen går de före och Kenzo har också fattat det där med att visa oss vägen dit. Det blir ju naturligtvis en godisbit vid bilen och mycket beröm.

Jag kunde inte låta bli att fota det här lummiga trädet.