Jo, det var väl att ta i kanske. Riktigt så illa var det inte, men…
I morse skulle jag börja jobba kl 7 i Gislaved. Jag skrapar rutorna och åker iväg. Jag kör med hel-lyse på våran framfartsväg, för det är ingen som har ont av det, svänger upp på stora vägen och får ganska snart blända av till halvljus, för mötande trafik. Ve och fasa, det blev kolsvart, jag såg ingenting. På med hel-lyset igen och körde vidare, för jag kunde ju inte stanna där mitt på vägen, för det var mycket trafik just då. Jag tänkte att, jag får ju försöka ta mig till en parkering, så jag körde med hel-lyset, så länge jag kunde när jag mötte bilar, ända tills dom blinkade på mig, och det gjorde dom. Jag bländade några stycken riktigt ordentligt, för vi har starka lampor på bilen. Köra, blända och släcka ner lyset, så höll jag på. Det var tur att det finns en parkering ganska nära.
Puh, det kändes skönt att kunna svänga in där. Därifrån ringde jag hem till Janne. Saken är den att i går kväll lånade han ut den andra bilen till Carina, för hennes skulle in på verkstad, så han kunde inte hjälpa mig. Han ringde i alla fall till Lillemor, så hon skulle komma och hämta mig. Hon kom ganska snart och jag kom på att om jag körde bakom henne, så skulle jag ju se att köra med hjälp av hennes baklyse. Sagt och gjort, vi vände bilarna samtidigt och det fungerade jättebra att köra efter henne.
Som tur var så skulle Lillemor jobba förmiddag (i Gislaved), så jag fick åka med henne, jag blev bara en timme försenad och Janne hade ju bilen hemma. Ingen visste om vi skulle få bilen fixad idag eller inte och jag hade ingen aning om hur jag skulle komma hem, men jag tänkte att vill Janne ha hem mig, så löser han det.
Han åkte in till Gislaved (när det ljusnat), till verkstaden där Anders jobbar och fick lyset fixat och dessutom fick han en tid ett par timmar senare, för att få på vinterdäcken också, så det blev ju bra. Nu fick vi förklarat för oss att särskilt på dieselbilar, så om ena lyset går sönder, så blir spänningen för hög, så det andra går snart också sönder. Ja, det märkte vi, eller jag. Det var ju tur att det inte var nåt värre fel i alla fall.
Jag ringde hem och fick veta att Janne skulle hämta mig, när jag slutade kl 17. Jag gick ut och tittade efter våran bil, men nej, den fanns inte där. Han som brukar komma i så god tid om det är något vi har bestämt. Hm, hade han tänkt fel på tiden, eller rent av glömt bort mig? Man kan aldrig veta… Bäst att ringa hem. Han hade faktiskt inte glömt mig, men han hade glömt att tala om att det blev ändrat. Anders slutade sitt jobb samtidigt med mig, så han skulle hämta upp mig. Jaha, vet han var jag står och väntar då? Nej, jag fick ringa till honom också för säkerhets skull. Allt ordnade sig till slut och det bästa av allt var att vi fick på vinterdäcken i samma veva.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …