Det blev en sväng med skrindan. Först Kenzo, sen Zenna. Idag var det inga problem alls för Kenzo. Han var jätteivrig att få gå, så vi kunde gå med raska steg. Varje gång jag sa att han var duktig pojk, så ökade han farten lite. Han blir så glad alltid, när jag säger så. Vi gick lite längre idag och vände i en vägkorsning, så vi hade gott om plats att gå runt utan att det skulle köra ihop sig.
Han tyckte inte att det var lika kul att stå still, för att bli fotograferad, men det fick han tåla i alla fall.
När det nu gick så bra att gå, så passade jag på att träna ”stanna” och ”kör”. Han fattade kommandona snabbt.
När jag hade spänt fast Zenna vid skrindan och skulle gå, så stod hon som fastnaglad i marken. Jag drog lite i bågen för att få igång henne, men nej, hon rörde sig inte ur fläcken. Hon hade bestämt sig för att hon skulle minsann inte gå idag. Nu är det så att matte är minst lika envis som Zenna, så jag tog till min övertalningsförmåga (för jag ville absolut inte tvinga henne), vilken bestod av Ullaredsfrolik idag. Jag brukar inte muta, men nu gjorde jag det. Jag höll en godisbit framför henne så att hon skulle ta ett steg framåt. Det gjorde hon och då kunde jag ju berömma det, sen tog hon ett steg i taget, som hon fick beröm för, helt plötsligt var hon igång och det gick av bara farten sen. Vi kunde också gå i rask takt och vi gick samma runda som Kenzo fick gå. Det gick också alldeles utmärkt att vända när vi hade bättre plats än sist.
Efter arbetspasset gick vi en promenad på en skogsväg.
Det var många spår av älgar på vägen. Här kliver Zenna på ett.