Jag hade tänkt slipa skrindan idag och ev måla en omgång till på den, men en kompis bjöd mig på fika, så det blev inget av med det. Jag får se vad jag kan hinna i morgon.
Månad: januari 2012
29 Januari
Igår var vi och köpte färg, för jag tänkte måla skrindan. Jag funderade först på en brun lasyr, men tyckte att det kändes tråkigt. Efter mycket funderande bestämde jag mig för en färg som kommer att sticka ut lite… eller mycket.
Jag kan ju tala om att vi var inte överens om färgen, men … det är ju min skrinda.
Färgen blev köpt och jag har frågat Janne om han inte har vant sig, men nej, det har han inte.
Han stönar eller säger jaja. Ibland säger han i ironisk ton att ”det blir nog bra”. Våra döttrar skrattar och säger att det blir käckt.
Nu ligger den här isärskruvad och bara väntar på att bli målad. Först ska den grundas ett par gånger innan jag målar den färdigt, sen det tar några dagar innan ni får se den. Jag avslöjar inte färgen idag.
Bilder från promenaden.
28 Januari
Det blev en sväng med skrindan. Först Kenzo, sen Zenna. Idag var det inga problem alls för Kenzo. Han var jätteivrig att få gå, så vi kunde gå med raska steg. Varje gång jag sa att han var duktig pojk, så ökade han farten lite. Han blir så glad alltid, när jag säger så. Vi gick lite längre idag och vände i en vägkorsning, så vi hade gott om plats att gå runt utan att det skulle köra ihop sig.
Han tyckte inte att det var lika kul att stå still, för att bli fotograferad, men det fick han tåla i alla fall.
När det nu gick så bra att gå, så passade jag på att träna ”stanna” och ”kör”. Han fattade kommandona snabbt.
När jag hade spänt fast Zenna vid skrindan och skulle gå, så stod hon som fastnaglad i marken. Jag drog lite i bågen för att få igång henne, men nej, hon rörde sig inte ur fläcken. Hon hade bestämt sig för att hon skulle minsann inte gå idag. Nu är det så att matte är minst lika envis som Zenna, så jag tog till min övertalningsförmåga (för jag ville absolut inte tvinga henne), vilken bestod av Ullaredsfrolik idag. Jag brukar inte muta, men nu gjorde jag det. Jag höll en godisbit framför henne så att hon skulle ta ett steg framåt. Det gjorde hon och då kunde jag ju berömma det, sen tog hon ett steg i taget, som hon fick beröm för, helt plötsligt var hon igång och det gick av bara farten sen. Vi kunde också gå i rask takt och vi gick samma runda som Kenzo fick gå. Det gick också alldeles utmärkt att vända när vi hade bättre plats än sist.
Efter arbetspasset gick vi en promenad på en skogsväg.
Det var många spår av älgar på vägen. Här kliver Zenna på ett.
27 Januari
Idag har jag jobbat från tidigt i morse till sent i kväll, så hundarna tycker att jag är jättetråkig idag, som bara kommer hem och sätter mig i TV-soffan. Tyvärr, så får det bli. Vi får se vad vi hittar på i morgon istället.
24 Januari
I kväll har vi bara tränat lite inomhus. Vi har tränat på att frivilligt gå in i selen och ur selen. Vi har också tränat på att frivilligt gå in mellan skaklarna och gå framåt när jag håller i bågen, utan att de har varit fastspända alltså. Det går bättre och bättre.
Zenna som aldrig har tyckt att det är kul att få en sele trädd över huvudet, (jag har inte använt klickern till det tidigare) hon körde in huvudet självmant efter bara en liten stund.
Förresten, när jag körde med Kenzo ute förra gången, så ylade Zenna för att hon inte fick följa med och när det sen blev hennes tur, så var hon snabb med att komma och då körde hon in huvudet självmant. Ibland är det bra att få vänta och hinna bli riktigt sugen på att få jobba.
Mitt mål är att alla momenten ska kännas riktigt roliga för dem, därför använder jag klickern för att träna in så att de kan göra allt frivilligt och känna att det är kul.
Det fick bli en tur idag också.
Det blev Zenna som fick stå modell denna gången. Jag bad henne stanna och hon stannade och stod blick stilla, så jag hade gott om tid med att plocka fram kameran.
Det gick bättre denna gången, även om Zenna till en början tyckte att det skramlade lite väl mycket bakom henne. Det blev också lite strul när vi vände. Vägen var ju plogad, så vi hade inte lika stort utrymme att vända på, vilket gjorde att hon kände skaklarna mot rumpan. Efter lite övertalning, så kom vi runt i alla fall. När vi var på rätt köl igen, plockade jag fram godisburken, sen var vändningen glömd (åtminstone för tillfället).
När båda schnauzrarna hade fått sitt, tog jag ut Pepsi och lekte lite med henne i snön.
Hon älskar att springa i snön. I morse roade hon sig själv ordentligt och kom in med pälsen full av snöbollar.
Nu är det full fart som gäller.
Jag har funderat på hur jag skulle gå vidare med träningen med skrindan. Kenzo vill gärna gå snett framåt och då blir det helt galet. Jag kom på att jag ska nog helt enkelt gå en promenad på vägen och hålla i bågen, så att han blir trygg med att gå, utan att behöva dra.
Jag såg på TV att det skulle bli snö på eftermiddagen, så vi gick ut på förmiddagen och gjorde detta.
I början stannade han till och kutade lite på ryggen, men när jag uppmuntrade honom lite så började han gå. Efter en liten stund och mycket muntligt beröm, så gick han jättebra. Se på svansen, den är i topp.
På hemvägen mötte vi Josefine, som ville åka. Det gick ju bra, för det var ju i alla fall jag som drog hela ekipaget.
Här går Zenna, som om hon inte gjort annat. Hennes reaktion när vi började gå, var att försöka hoppa ifrån alltihop, för att komma undan. Vi stannade till och tog det jättelugnt, sen gick hon försiktigt några steg innan hon insåg att det var helt OK. Jag kunde gå samma sträcka med henne, som jag hade gjort med Kenzo.
Jag ska göra så här flera gånger, så att de känner sig helt trygga med att bara gå, innan de behöver dra. Det är ju inte bara det, de ska ju också lära sig att när man drar skrindan, så jobbar man. Det är ingen lekstund, den kommer eftreråt.
Idag var det dags att testa skrindan ute.
Egentligen var det kanske lite för tidigt att träna ute, men jag ville nyttja vädret, nu när jag kunde. Kenzo var lite hispig och mycket tveksam till om han skulle dra eller inte, men med lite klappar och lite hjälp av husse så gick det i alla fall.
Zenna var lugnare, men även hon behövde lite hjälp. Jag trodde att Kenzo skulle vara duktigast, men Zenna förvånade mig genom att ta det coolare än Kenzo.
När jag kom hem idag, sa Janne, att Kenzo har hållit på och hoppat i och ur skrindan, så att den hade rullat en bra bit ut på golvet. Så kul tyckte han att den var.
När jag då äntligen var hemma, så visade han att han ville något. Jag följde med honom, och då tog han med mig till skrindan. Då smälter man ju. Det är klart att vi tränade en stund och han var överlycklig.
Jag tänkte att det är väl inte bara Pepsi som ska få åka skrinda. Jag ville lära de andra också att sitta i den.
Jag började med Kenzo, medan Zenna stod bakom grinden och tittade på.
Kenzo hoppade i ganska snabbt. Visst, han sprang runt den ett par gånger, men när jag pekade i den så hoppade han i direkt och satte sig när jag bad honom. Han fick hoppa i och ur några gånger samtidigt som jag sa ”hopp i” eller ”hopp ur”.
Sen var det Zennas tur. Hon brukar vara lite försiktigare, så jag tänkte att det tar nog en stund innan hon hoppar i skrindan, om hon ens gör det i kväll. Men där hade jag fel. Tänk på att hon hade stått och tittat på!
Jag kunde säga mina kommandon direkt. Hon visste precis vad hon skulle göra. Det är inte första gången hon lär sig genom att titta på Kenzo.