31 Juli

Hej! Nu ligger vi på en liten campingplats på Tjurkö, men 18 elplatser och ungefär lika många utan el.  Datan är lite trög här, så det blir inga bilder idag.
Nu har vi våran vanliga goa Kenzo tillbaka. Huvudet är tillbaka där det ska vara.
Vi har börjat kunna träna igen. Igår gjorde vi en liten bana med sex skyltar, som gick hur bra som helst och idag körde vi lite utan skyltar och fick en applåd för den uppvisningen.
Igår gjorde vi annars inte så mycket, men idag har vi åkt runt lite här på både Sturkö och Tjurkö och tittat oss omkring. Det är väldigt vackert här i skärgårn. Jag lägger in lite bilder en annan dag. Vi har även varit inne i Karlskrona och tittat på Rosenbom.
I morgon fortsätter vi våran färd till okända äventyr.

29 Juli

Nu har vi tävlat i Torsås. Vi hade i alla fall tur med vädret. Nu tror ni att det gick riktigt illa. Nja, Kenzo fick bara 69 poäng. Jag får skylla mig själv, som ställde upp med honom. Zennas höglöp är visserligen över, men han tycker fortfarande att hon luktar väldigt gott. Jag lärde mig i alla fall att det inte är lönt att tävla, så länge han inte kan koncentrera sig på något annat än Zenna. Det var ju det positiva med det. Nu måste jag komma ihåg det också, att jag inte tävlar med en hund som har huvudet på annat håll.
Zenna satt i bilen tillsammans med husse, medan jag tävlade Kenzo.

Hon längtade verkligen efter att få komma ut till mig.
Hon var pigg och allert när jag hämtade henne, men segade till sig, eftersom vi fick vänta en bra stund. Det gick i alla fall bra för henne. Hon fick 86 poäng och klarade alltså diplomet, RLD F

Nu regnar det som tusan, få se om det blir dagsregn eller inte. Vi sitter ute i alla fall. Det får väl bli regnkläder på, till nästa promenad.

28 Juli

Igår hade vi tänkt att vi skulle titta lite runt Åhus, men efter att Janne hade googlat runt för att hitta något intressant, så sa han att det inte fanns nånting alls att titta på, så det fick bli en slappedag.

Snacka om att slappa…

… medan Kenzo håller koll.

Nu ligger vi på en camping utanför Torsås, eftersom vi ska tävla i morgon.
Det har blivit en långpromenad med hundarna. Vi gick en bit utmed havet och Janne lät Zenna gå i vattnet vid en brygga. Vad han inte hade räknat med var att hon skulle hoppa upp på bryggan precis bredvid honom.

Han blev alldeles blöt om fötterna.

Vi såg ett svanpar med två ungar…

som vi lite senare kom mycket närmare. Vi kom så nära att den ena av dom stora väste åt oss. Man ska ju inte underskatta vilda djur, så vi drog oss snabbt undan. De var ju så klart rädda om sina ungar.

Sin vana trogen, så grillar Janne lite till kvällen.

26 Juli

Jag har faktiskt inte haft tid att blogga. Ni får ursäkta, men vi har hälsat på våra goda vänner Hans och Leena, med dottern Sara. Våra hundar skulle nog ha sagt att dom hälsade på dessa skönheter:

Daisy och Cindy.
Kvällarna blev sena (eller tidiga, beroende på hur man vill uttrycka det).
Det blev en jättehärlig kvällspromenad vid havet.

Månen var uppe…

… samtidigt som solen gick ner.
Janne tog bilderna, för jag höll en bångstyrig Kenzo, som bara hade en enda sak i huvudet. Han ville till Zenna, för hon höglöper nu.
Idag åkte vi vidare mot Kristianstad. På vägen dit fanns en vägskylt, som vi inte är vana att se:

Vi såg inga vildsvin, det kanske var lika bra det.

Jag har inte tränat något med hundarna på några dagar nu, för i alla fall Kenzo har inte huvudet med sig. Jag hoppas att det värsta löpet är över tills vi ska tävla i Torsås på söndag.

23 Juli

Idag hade vi bestämt oss för att titta på Varbergs fästning.
När hundarna var rastade, frukosten avklarad och allting iordningplockat, så åkte vi.

Det fanns inga tomma parkeringsplatser, men ganska snart fick vi en. När vi hade gått ur bilen, kom Janne på att han hade glömt plånboken i husvagnen. Jaha, det var bara att åka tillbaka igen.
Hämta plånboken, åka igen, leta parkering igen. Denna gången tog det ca 20 minuter innan vi fick en plats, det var på håret att vi gav upp, men ibland ska man ju ha lite tur.

Vi traskade i lugn och ro upp till fästningen för att köpa en biljett. Det skulle vara dramatiserade visningar varje hel timme.

På väg upp till fästningen såg vi badhuset.

Klockan var 12.20 när vi stod i kön och jag hörde att det bara fanns en plats kvar till visningen kl 13.00. Jag sa det till Janne, men jag ville att vi skulle kolla själva ifall jag hade missförstått, man vet ju aldrig.
Det blev våran tur och mycket riktigt, det fanns bara en plats kvar, men hur många är ni, frågade tjejen? Det är vi två, svarade jag. Ja, men då ska jag klämma in er, vi kan ta en extra, sa hon. Vilken tur att vi stod kvar.
Vi fick både parkering och plats till visningen.
Det var några personer som var tidsenligt klädda, som spelade upp en historia om hur en piga och en tegelbärare hade lurat ett brev, av en vakt och på det viset hade slottet undgått att bli sprängt.

Detta var pigan och tegelbäraren.

Ett av deras roliga inspel, ett fingerat brutet ben.

Tillbaka på klubben, Varbergs BK, där vi fortfarande bor, så gick jag ner på agilityplanen och tränade lite fot, sitt mm på höger sida  om mig. Det var svårt, men gick ändå bättre mot slutet, så det finns kanske hopp om det.

På väg tillbaka från agilityplanen.

22 Juli

Idag har vi mest slappat. Det blev en liten handlingstur i Varberg också.
Jag kunde naturligtvis inte låta bli att träna lite heller. Vi tränade lite på några skyltar ur nästa klass.
Det är ju inte lätt för hundar som i hela sitt liv har gått på vänster sida om mig, att helt plötsligt gå på andra sidan.
Zenna tycker att det är riktigt svårt, men för Kenzo går det lite lättare.
Janne filmade när vi gick en liten bana på fyra skyltar. Först backar vi ”fot” tre steg, sen gör vi sidbyte framför, därefter ”sitt stå”, på höger sida om mig.  Detta går bra med Kenzo, men sen går vi slalom och det går bra till att börja med, men plötsligt byter han sida och jag har svårt att få tillbaka honom. Se filmen!

Framåt kvällen tog vi en promenad med var sin hund och gick en ganska rejäl runda. Jag är ju barnsligt förtjust i körsbär, men det och lite annat berättar Janne om i länken ”Refexioner”.

21 Juli

Igår jobbade jag hela dagen, men när jag kom hem vid 19 tiden hade jag semester. Allt var packat och färdigt sen innan, så kl 19,30 startade vi resan.

Janne var ute och rucklade lite på elkontakten, för det var lite dålig kontakt.

Vi körde till Varberg, för jag skulle tävla där idag. Det är skönt att vara på plats, när man tävlar på förmiddagen.
Vi träffade också en massa goda vänner. Det var Ing-Marie och Tom med Athos, Anki och Bengt med Ture och Rambo, Sylvia med Smilla, Ulrika med Quattro och folk som man tävlat tillsammans med innan.
Jag startade som nummer 1 med Kenzo. Jag strulade till en vänstersväng med honom, så vi förlorade 10 poäng, men vi fick i alla fall 87 poäng, så jag är jättenöjd.

Här gör vi stegen bakåt.

Zenna var seg idag och strulade i momentet med stegen bakåt. Jag är inte riktigt säker på vad som blev fel, men jag tror att hon satte sig när hon inte skulle sitta, säkert mitt fel, 10 minuspoäng. Ändå fick vi 86 poäng, så gissa om jag var nöjd.

Här är hon ganska uppmärksam i alla fall.

19 Juli

Vad har jag nu gjort. I ett svagt ögonblick lovade jag Janne att han fick döpa de tuppar, som vi ska ha kvar.
Ja ja, lite udda namn hade jag ju räknat med, men det namnet som denna tuppen fick, har jag varit tvungen att ha en liten fusklapp liggandes, för att kunna lära mig.
Hmm, jag får väl stå mitt kast antar jag.

Han heter Gullinkambe. (svart kopparhalsad maran)

Gullinkambe (gyllenkam) var i nordisk mytologi en tupp som satt i Yggdrasils trädkrona och som vid Ragnarök väcker einhärjarna.

17 Juli

Jag tror faktiskt att jag har bestämt mig för vilken av de svarta tupparna jag ska behålla.
För några dagar sen satte jag en ring på foten på den tuppen, som från allra första början var mest framåt. Det gjorde jag bara för att hålla reda på vem det var.
Han var den som först började gala, och han var den som gick emellan när ett par andra bråkade.
Igår stod jag och tittade på dem en stund och en annan av de stora tupparna gick fram till honom. Jag såg hur han stelnade till och båda stod blick stilla och stirrade på varandra. Jag ville inte påverka dem, utan jag ville se hur detta skulle avlöpa, så jag rörde inte en fena.
Efter några sekunders stirrande, så vände den andra tuppen sig och gick därifrån, och tuppen med fotringen hade vunnit, bara genom att stirra ut den andra.
Jag tror att han håller benhård ordning på de andra, för jag har inte sett något bråk, sen det jag visade på bloggen för ett tag sen. Samtidigt är han ju väldigt snäll.
Janne har inte riktigt bestämt vad han ska heta än, så han presenteras inte förrän namnet är klart. Jag måste erkänna att jag är ganska nyfiken på vad blir.

14 Juli

Jag har ju inte bestämt än vilken av de svarta tupparna jag ska behålla, men det är en av de ljusa, som jag inte kan göra mig av med, än i alla fall, så jag sa åt Janne att han kan namnge den, om han vill.
Då visade det sig att han har namnet klart på den svarta också, men det får jag inte veta förrän jag har bestämt vilken det blir. Det får bli efter semestern.

Här har vi i alla fall Sir Lancelot. Klicka i bilden, så syns han bättre!