Månad: februari 2012

Först ett vårtecken:

Några krokusar, som har vågat sig upp vid husväggen.

Sen blir det lite från promenaden (som vanligt). Idag gick vi en lång runda, som det var längesen vi gick.

Även om snön har smält bort, så ligger det is i dikena, men även den smälter nu.

Jag var bara tvungen att sätta hundarna i denna soliga gläntan, och ta en bild på dem.

På den här rundan måste man korsa järnvägen, och jag hade precis sagt åt dem att ”nu får ni se er för”. Det såg nästan ut som att Kenzo fattade vad jag sade.

Man måste också gå över en bro, som har sett sina bästa dagar. Ingen av hundarna bangade för det, de bara traskade på.

Sen går vi på en grusväg en bit och den går över en å. Den fåran som på bilden går rakt fram är frusen, ån delar sig här och den som går åt höger,  är inte frusen.

I kväll var vi hos Lillemor en stund. Hundarna var med dit denna gången för Josefine ville det.
Zenna hittade sin sysselsättning direkt, ja det var ju inte första gången, men hon brukar stå och titta på deras marsin. Det tycker hon är spännande. Tungan hängde långt ner på henne. Tyvärr är jag säker på att om de skulle komma lös, så skulle de inte bli långlivade om Zenna var med.

Det känns konstigt att bara ha två hundar att ge mat till.
Ingen Pepsi som skäller på mig för att påminna om att det är dags att ge dem mat.
Ingen Pepsi som kommer i rasande fart och vill hälsa på mig, när jag kommer hem från jobbet.
Ingen Pepsi som hämtar mig för att hon vill träna.
Ingen Pepsi som ligger bredvid mig i sängen, och ibland så nära, att man fick ansiktet fullt av päls.
Jag skulle kunna göra listan lång, men det är väl naturligt att man saknar henne. Jag sa många gånger att hon var min lilla ögonsten, men naturligtvis älskar jag alla tre lika mycket.
Nej, tro inte att vi ångrar att vi lät henne flytta. Det är bara så tomt efter henne. Det var helt rätt beslut vi gjorde och nu ska jag bara njuta av Kenzo och Zenna. De är också helt underbara vovvar.

Hört från Pepsi:
När vi hade åkt därifrån och lämnat henne, så hade hon gått fram till köksstolarna som vi hade suttit på och luktat på dem, sen hade hon lagt sig på den stolen som jag hade suttit på.
Hon hade legat på den åtminståne en bit av natten också.
Morgonen därpå gick Ing-Britt ut med henne och när de kom in, hade hon i full fart rusat in i sovrummet och hoppat upp i sängen till Leif och snott runt där och pussat honom. När hon pussas kan man knappt freda sig  från henne, för hon är så intensiv.
På eftermiddagen i går ringde Leif och undrade vad Pepsi ville. Då stod hon på golvet framför honom och sprätte med tassarna och gläfste. Hon vill leka, sa Janne och mycket riktigt, när Ing-Britt började leka (med snöret) med henne, så var det bra.
I natt låg hon i sängen hos dem hela natten och på morgonen ställde hon sig på Ing-Britt och skällde. Då tyckte hon att det var dags att Ing-Britt tog ut henne.
Så nog trivs hon alltid. Det känns verkligen jättebra.

Från det ena till det andra, jag fick en chock när jag tittade på Jannes blogg (reflexionen). Han hade fått skägg under tiden jag har jobbat idag.

Pepsi har flyttat…

hem till Leif och Ing-Britt. (Leif är Jannes bror) Orsaken är att Pepsi och Zenna inte kommer överens.

Här undersöker hon en av sina nya sängar. Hon har fått alla sina saker med sig, så hon kan välja att använda sin ”egen” säng om hon vill. De här sängarna har tillhört deras tidigare papillon, så dofterna sitter kvar. Jättespännande tyckte Pepsi.
Att komma hem utan Pepsi kändes förfärligt tomt, och Kenzo och Zenna sprang runt och letade efter henne. Samtidigt känns det väldigt bra, för vi vet att hon får det jättebra här.

Pepsi brukar ligga på köksstolarna, då ser man allting mycket bättre.

Ska vi busa lite matte?

Hon trodde att jag hade något i handen.

Nu börjar det bli full fart.

Hon älskar när man leker med snöret med henne.

Skojigt.

Man ser knappt vad som är fram eller bak.

Snöret är nog den allra bästa leksaken.

Idag slutade jag jobbet tidigt, så jag hann ta en långtur med hundarna. Det var 5° varmt när jag kom hem vid 16-tiden och fåglarna kvittrade. Det är ju nästan så att man får vårkänslor. Nackdelen är att man vet att vi ska få snö i morgon.

Det är verkligen härligt att få se solen, även om den är på nedgång. 

Spår av något djur som har gått tvärs över dammen.

Inte lång stund kvar innan solen går ner.

Jag skulle för skojs skull ta en bild på de här torra grässtråna, när Kenzo plötsligt dök upp och körde in huvudet mellan dem. Ja ja, det ska ju markeras, både i tid och otid också.

Janne hade tydligen vårkänslor, för han gick ut och grillade. Kenzo och Zenna jagade varandra runt grillhuset. Här syns dom i full fart. Dom hade sån fart att jag lyckades bara fånga dem på en enda bild.

Jag har inte monterat ihop skrindan ännu, kanske att jag gör det i morgon kväll.
Medan den har stått och härdat färgen, så har jag sytt en dyna till den. När jag ändå var igång och sydde och ändå hade mera tyg, så sydde jag dynor till bilen också (till hundarna alltså).
Till själva dynorna använde jag en avlagd bäddmadrass och tyget är samma som jag sydde överdraget till hundsoffan. Det tyget var så tåligt och bra, så jag var glad att jag hade så mycket. Det räckte även till en dyna åt Kenzo att ligga på i TV-rummet.
Jag har märkt att han gärna vill ligga lite mjukare numera. Han är ju inte precis någon ungdom längre. Han blir snart 9 år.
I kväll klädde jag mig varmt och gick ut och lekte med hundarna. Bl annat så jagade jag dem. Det är nog det roligaste Zenna vet. Jag ropar till henne ”Akta dig, matte kommer och tar dig” och så springer jag mot henne. Attans vad hon springer. Hon gör allt för att komma undan, men man ser på henne hur roligt hon tycker att det är.
Nej, nu står Pepsi och propsar på att jag ska ta ut henne.

Ing-Marie, du hade rätt! Jag svarade bara Hm på din kommentar, för jag ville inte erkänna just då att du hade gissat rätt. Färgen är riktigt skarp cerise. Jag tycker själv att det är ganska häftigt, men jag vet att inte alla gillar den. Men som Janne sa: Det är ju min skrinda.
Jag hade tänkt sätta ihop den innan jag visade den, men jag tror att färgen behöver hårdna lite mer innan och nu tyckte jag att det var på tiden att visa den.

Pepsi tittar intresserat på när jag bakar kakor.

Skrindan är färdigmålad. Nu ska den bara få torka, jag tror att vi kan sätta ihop den i helgen.

Som vanligt ska det nosas på allt möjligt, när vi är ute på promenad.