29 Maj

I morse tränade vi 8:ans frestelser. Den ingår i fortsättningsklassen.
Jag har gjort den med Zenna på kursen, och då stannade hon och nosade på godisburken, så jag fick locka på henne, för att få henne med mig. Gången efter gick det bra, då gick hon med mig utan att nosa.
Kenzo har aldrig tränat den innan. Jag lade blodpudding på ena sidan och hans favoritgosedjur på den andra sidan. Han gick direkt fram och tog gosedjuret, men jag sa a a a och då fick jag tillbaka det och så gick vi en gång till. Efter det tittade han inte ens åt gosedjuret. Han gick så fint fot bredvid mig hela tiden.
När vi var färdiga kastade jag den, så att han fick ta den, då blev han överlycklig.
Det ska bli kul att se om han knycker den nästa gång, eller om han låter den vara.

26 Maj

Idag hämtade vi fler kycklingar. Vi skulle hämta 5-6 st Isbarkycklingar, men när damen började leta kycklingar, så visade det sig att hon bara hade tre stycken.
Det var ju inte vad jag hade räknat med, särskilt när man har åkt 11 mil enkel resa, men, men. Det är bara att försöka leta efter det positiva.
Vi köpte två Araucanakycklingar också. De värper ljusblåa ägg, så det blir nog bra ändå.
Medan damen låg och kröp i en betesbur för att fånga kycklingar så frågade hon om jag skulle ha en silkeskycking också. Du får bestämma dig nu, medan jag ligger här, sa hon. Vad tror ni? Jo, det är klart att en sån också fick följa med hem, men det var rena tröstköpet, besviken som jag var att bara ha fem kycklingar med mig hem, så nu blev det sex stycken.
Det är bara att hoppas att det är någon alls, som är höna av dom. Jag håller tummarna.
Annica skrattade åt mig för att jag hade tröstköpt en kyckling. Andra kanske köper en kjol, men du köper en kyckling! Ja, ja det är ju i alla fall roligare med en kyckling, tycker jag.

Ljusgrå Isbar

Svart Isbar

Gulbrun Isbar

Två Araucana (troligtvis viltfärgade)

Blå Silkeshöns (blir dunig och kan inte flyga)

De stora kycklingarna tryckte ängsligt upp sig i en hörna, när den lilla sprang emot dem. Det såg ju inte klokt ut.

Här har vi alla de små, som äter tillsammans med ett par av de stora Maranerna.

24 Maj

Idag är kycklingarna 23 dagar gamla och har vuxit en hel del. Det växer ut fjädrar på alla håll på dem nu.

Jag kan inte i min vildaste fantasi påstå att de är söta nu. Kanske fulsöta. Fjädrar på fötterna har de också.

De ser ruggiga ut, när dunen sticker ut mellan fjädrarna.

Två av Dvärgwyandotterna.

22 Maj

Det diskuterades, om man får gå upp i nästa klass i rallylydnaden, om man bara har ett godkänt poäng i den klassen man tävlar i.
Nu har jag läst på, nej nu ljuger jag, Janne har läst på. Man måste ha tre godkända poäng eller 100 poäng från en tävling, för att få flytta upp i nästa klass.
Även om jag hade fått 100 poäng på min första tävling, så hade jag inte flyttat upp till nästa klass. Jag känner att jag vill göra minst tre tävlingar, för att det ska kännas bra.
I morse gick vi runt koner, för det tyckte jag att båda behövde bli bättre på.

20 Maj

Nu har vi kommit hem från rallylydnadstävlingen i Falkenberg. Den gick superbra.
Kenzo 100p
Zenna 89p

Kenzo´s poäng är inte mycket att orda om. Jag är jätteglad, jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att vi skulle få full poäng.
Zenna fick jag verkligen jobba med, för att få henne med mig. Denna gången gjorde jag i alla fall inte bort henne, med att gå fel.

Det är inte ofta man får stå på pallen, så det var en härlig känsla.

Här hade jag precis tagit emot poängpapperet och är på väg mot prisbordet.

Tom och Athos.
Vi träffade våra vänner Tom och Ing-Marie också, med Athos, och även Sylvia med sina tre schnauzrar.

Ing-Marie, jag och Athos. Jag får en puss bakom örat, medan jag pluggar banan.

Janne, Tom och Ing-Marie.
Tack så jättemycket för fikat. Det får bli vi som bjuder nästa gång!

17 Maj

Alla kycklingarna lever och mår bra. Jag tänkte att jag skulle få dem tama, så jag är inne hos dem några gånger om dagen och pratar med dem. De blir mer och mer orädda i alla fall.
Vet ni vad jag gör mer? Jo, jag brukar plocka ett par maskrosblad och hacka dem i små bitar och ge dom det. Än så länge har dom inte ätit ur handen, men det finns aldrig något kvar nästa gång jag kommer, så det älskar dom.
Hundarna då? Jo, vi tränar några minuter varje morgon innan jag åker till jobbet. Just nu tränar Zenna på att stå still, när jag går runt henne. Hon vill gärna flytta sig lite, när jag kommer halvvägs, men det går bättre och bättre.

13 Maj

Denna helgen har vi haft husvagnssemester. Vi åkte i fredags eftermiddag till Seglora camping, utanför Borås.
Dit kom även Lillemor och Annica med familjer.
Lördagen tillbringade vi i Borås djurpark. Det är ju en upplevelse att få se barnens reaktioner på alla djuren och allt omkring.
Djurparken firade 50 år just den dagen, så det åkte omkring en tårtbil, så alla som ville fick var sin bit.
Idag fick Janne och jag gå upp tidigt, för jag skulle tävla i Rallylydnad med hundarna. Detta var våran andra officiella tävling.
Som ni kanske redan har sett på förstasidan, så fick jag godkända resultat på båda hundarna.
Jag trodde inte att jag skulle få det med Zenna, för jag strulade till det för henne. Jag gick fel i den ena spiralen, med den påföljden att jag kom fel ur den. Jag stod där och visste inte åt vilket håll jag skulle gå, men när jag bara hade fått tänka till lite, så kom jag rätt och kunde fortsätta.
Den missen kostade 13 poäng, så ni förstår att jag strulade ordentligt. Resten av de missade poängen, 9st stod Zenna för själv. Hon var seg och lite ouppmärksam, satt snett en gång och nosade en gång.
Kenzo skrapade ihop 95 poäng, där råkade jag sträcka kopplet en gång och vid ett tillfälle stötte vi ihop, sen nosade han två gånger och var ouppmärksam vid ett tillfälle. Min duktiga kille. Han och jag kom på 4:e plats av 21 ekipage, men jag var inte där för att vinna. Jag är bara jätteglad över poängen.
Zenna kom i alla fall på 12:e plats. Jag är jätteglad att hon klarade godkänt resultat, trots min grova miss.

Bild från en av våra promenader.

10 Maj

Så var då dagen D här. Äntligen kunde vi hämta de små kycklingarna.
Sammanlagt åkte vi 32 mil, men vad gör man inte, för att få det man vill ha.
Kenzo och Zenna tyckte att det luktade väldigt spännande i bilen och det pep ju också, men de fick hålla sig i skinnet. Jag hade kycklingarna i en kartong i knät, så jag kunde hålla koll på dom (utom när jag sov förstås).
En Marankyckling hade tyvärr dött, så det blev nio stycken i alla fall.

De ser lite olika ut, men här är en av de mörka Maranerna.

Detta är också en mörk Maran, sju stycken var mörka.

Och två var ljusa, som den här.
Jag hade för mig att han som vi köpte dem av hade sagt att han hade Dvärgwyandotte och jag har gått och funderat på dem ett tag. Jag tänkte att om han har sådana kycklingar, så ska jag köpa två stycken och hålla tummarna för att det är i alla fall är en höna.
OK, jag frågade, jo han hade nog tre stycken. När han kom med dem så hade han fyra stycken. Ni förstår nog att det slutade med att alla fick följa med hem.

Dom är lite spräckligare och lite gråbruna, små kavata rackare.
Resan gick bra, men de var ganska hungriga och törstiga när vi kom hem.

Här är hela gänget. De provar t o m sittpinnarna. De fick äta ur en skål första gången för att det skulle vara lätt för dem, men det tog inte lång stund förrän de åt ur foderrännan, så när skålen var tom, tog vi bort den.
Man ser på dom att dom inte är nykläckta, för fjädrarna har börjat växa ut. De är nio dagar idag.
Den vita fyrkanten som ligger på golvet läser av hur varmt det är, och så behöver vi bara gå till hundrummet för att se temeraturen. Det blir perfekt till vintern, så man kan kolla att det inte blir för kallt för dom.
Nu ska jag gå ut och titta till dom innan jag lägger mig.